?>
/ Person- och transportbilar

Vintercykling med Skoda Octavia Scout.

Det är en onsdag i december och endast ett par minusgrader i luften. I dag är det äntligen dags för ett härligt cykeläventyr i det gnistrande jämtländska vinterlandskapet. Jag lastar upp min vinterrustade fatbike på taket av en Skoda Octavia Scout som är dagens reskompis innan jag ger navigatorn instruktioner om att visa den mest natursköna vägen mot Trillevallen. I dag är resan en del av målet.

Dagens reskompis är en robust Skoda Octavia Scout.

Även om vintrarna i södra Norrland blivit mildare med åren så får denna dag lov att kallas för en riktig vinterdag. Himlen är förhållandevis molnig men små glimtar av sol letar sig fram över Annersia där dagens äventyr inleds.

Det är på många sätt viktigt att vara förberedd när en ger sig iväg till fjällen, men tack vare äventyraren som jag sitter i behöver jag inte vara fullt förberedd redan vid avfärd.

Medan jag spänner fast fatbiken i lasthållaren på taket letar sig kylan från den krispiga decemberluften in under mina fingerhandskar. Att en kort stund därefter hoppa in i förarsätet och tina de lätt frusna fingrarna mot ratten som är utrustad med värmeslingor känns otroligt behagligt. Sinnet känns lätt, även om det hade varit trevligt med ett gäng glada cykelentusiaster i det rymliga baksätet.

 

Att tina lätt frusna fingrar mot en ratt som är utrustad med värmeslingor känns otroligt behagligt.

Det är på många sätt viktigt att vara förberedd när en ger sig iväg till fjällen, men tack vare äventyraren som jag sitter i behöver jag inte vara fullt förberedd redan vid avfärd. CD-skivor som dräller i handskfacket är ett minne blott. Lika onödigt är det att ha stressladdat mobilen innan jag begav mig. Telefonfacket som är bekvämt beläget nedanför instrumentpanelen gör det enkelt för mig att trådlöst ladda mobilen och samtidigt lyssna på min favoritmusik.

Tack vare dieselvärmare och en eluppvärmd framruta så är Octavia Scout redo för en direkt avfärd.

Under tiden jag kör ägnar jag mig åt att insupa det mäktiga fjällandskapet som tornar upp sig redan när jag kör över Vallsundsbron mot Frösön. Vägbanan över Rödön och Mattmar är precis täckt av snö, men när jag passerar Järpen och skylten mot Undersåker får jag äntligen känna av hur skönt det faktiskt är med en fyrhjulsdriven bil. Snart är också skylten till Trillevallen i sikte och jag börjar nå slutdestinationen. Efter ungefär 1,5 timmes resa västerut är himlen fullkomligt täckt av grå moln och det känns som att solen snart ska gå ner, trots att det än så länge är tidig eftermiddag.

 

Trillevallen är i sikte och jag börjar nå slutdestinationen.

Väl framme lastar jag av, gör mig i ordning och ger mig iväg. Scouten som tagit mig dit får stå kvar vid Högfjällshotellet under tiden som jag utforskar landskapet på två hjul.

Några timmar senare har solen gått ner och det har blivit kallare. Fjälluften har gjort mig sömnig och jag ser fram emot att komma hem. Trots att bilen har stått kall i flera timmar så är den tack vare dieselvärmaren och den eluppvärmda framrutan redo för en direkt avfärd när jag hoppar in och ber navigatorn att visa mig den snabbaste vägen tillbaka till Östersund.

I den bekväma förarstolen sitter jag och summerar dagen i mitt huvud. Både farthållaren och de adaptiva strålkastarna gör hemresan extra bekväm eftersom jag inte ens behöver justera belysningen när jag får möte eller kommer ikapp bilar framför mig. Snart är äventyret över för den här gången, men jag ser redan fram emot nya!